Förväntningarna på ESG-rapporteringen har nått förpackningsupphandling. Varumärken som omfattas av EU:s Corporate Sustainability Reporting-direktiv (CSRD), CDP-upplysningskrav eller ramverk för investerares hållbarhet måste nu redogöra för koldioxidavtrycket för sina inköpta förpackningsmaterial – inklusive glas – som en del av deras Scope 3-utsläppsinventering. Utmaningen är inte själva rapporteringsskyldigheten; det är gapet mellan vad ESG-revisorer och ramverk för offentliggörande förväntar sig och vad en typisk glasflaskleverantör är inställd på att tillhandahålla.
De flesta glasfabriker i Kina producerar pålitliga, livsmedelssäkra, väl specificerade flaskor. Mycket färre har energiövervakningsinfrastruktur, utsläppsdokumentation eller LCA-data för att svara på frågan 'vilket är koldioxidavtrycket för flaskorna jag just producerat?' i ett format som tillfredsställer en ESG-revisor. Den här guiden kartlägger vilken data som är realistiskt tillgänglig från glasförpackningsleverantörer, hur man använder den inom de vanligaste ESG-rapporteringsramarna, hur man fyller luckor med erkänd sekundär data där primärdata inte är tillgänglig och vilka myndighetskrav 2026 faktiskt kräver kontra vad som bara är god praxis.
På HUIHE arbetar vi med varumärkesupphandling och hållbarhetsteam inom kategorierna sprit, dryck och specialmat för att stödja glasförpackningsförsörjning som uppfyller både kommersiella och nya ESG-dokumentationskrav. Den här guiden återspeglar de datafrågor vi får oftast från köpare som navigerar under sitt första eller andra år av formell Scope 3-rapportering.
Innehållsförteckning
Växla
Snabba svar
Vilket är det typiska koldioxidavtrycket för en glasflaska i kg CO₂e per enhet?
För en standard 750 ml glasflaska producerad i en naturgaseldad ugn med en flaskvikt på cirka 500 g, är koldioxidavtrycket i produktionsledet cirka 0,25–0,40 kg CO₂e per flaska. Att lägga till sjöfrakt från Kina till en EU-destination bidrar med cirka 0,09–0,15 kg CO₂e per flaska. Det kombinerade koldioxidavtrycket från vagga till grind – från råvaruutvinning till produktion och transport till EU:s hamn – är cirka 0,35–0,55 kg CO₂e per 750 ml flaska. Lättare flaskor, högre skräphastigheter och förnybar energitillförsel minskar var och en av denna siffra.
Vilka uppgifter ska jag begära från min glasflaskleverantör för en ESG-rapport?
Begär fem datapunkter: total energiförbrukning per ton producerat glas (i GJ eller kWh per ton); uppdelning av energikällor (andelar kol, naturgas, elektricitet och eventuella förnybara energikällor); cullet (återvunnet glas) användningsgrad i procent av total glasinsats; ISO-certifieringar innehas (särskilt ISO 9001 och ISO 14001 om tillämpligt); och eventuell befintlig miljödokumentation från tredje part såsom en EPD eller en miljörapport. Dessa indata gör att du kan beräkna en ungefärlig kolintensitet för dina flaskor med hjälp av publicerade emissionsfaktorer, utan att din leverantör måste ha genomfört en fullständig LCA.
Minskar innehållet av återvunnet glas (kullet) koldioxidavtrycket för en flaska?
Ja, meningsfullt. Varje 10-procentig ökning av skärning (återvunnet glas) som används i satsen minskar behovet av smältenergi med cirka 2–3 %, eftersom skäret smälter vid en lägre temperatur än jungfruliga råvaror. En fabrik som använder 50 % skärpa kommer att ha en kolintensitet för glasproduktion som är cirka 10–15 % lägre än en som inte använder skärvor. Men insamling, sortering och transport av skära medför också en miljökostnad, så nettovinsten är något lägre än vad enbart energiminskningen antyder. Skulpprocent är en av de mest praktiskt tillgängliga koldioxidreduktionsspakarna i glasproduktion och bör begäras som en primär datapunkt från alla leverantörer.
Vad är Scope 3-utsläppsrapportering och hur passar glasförpackningar in i den?
Enligt ramverket för GHG Protocol – den mest använda standarden för företagens koldioxidredovisning – omfattar Scope 3 alla indirekta utsläpp i ett företags värdekedja som inte omfattas av Scope 1 (direkt drift) eller Scope 2 (köpt energi). För ett varumärke som köper glasflaskor från en extern leverantör faller dessa flaskor under Scope 3 Kategori 1: Inköpta varor och tjänster. Detta innebär att koldioxidavtrycket i samband med tillverkning, transport och leverans av glasförpackningen tillskrivs köparens Scope 3-lager, inte leverantörens. För att kvantifiera detta korrekt krävs antingen primärdata från leverantören eller sekundära emissionsfaktorer som tillämpas på kvantiteten glas som köps in.
Kräver EU:s CSRD att företag rapporterar specifikt om förpackningars koldioxidavtryck?
CSRD kräver att omfattade företag rapporterar om sin fullständiga Scope 3-utsläppsinventering enligt ESRS E1 klimatstandard, som inkluderar Scope 3 Kategori 1 (köpta varor och tjänster). Förpackningar köpta från leverantörer är inom ramen. CSRD kräver inte koldioxidavtrycksdata på individuell SKU- eller produktnivå – det kräver aggregerad Scope 3-data på företags- eller värdekedjenivå. Men de underliggande uppgifterna måste kunna spåras och revisorerna efterfrågar i allt högre grad de datakällor och metodik som används. Primärdata från leverantörer stärker kvaliteten på avslöjandet; sekundärdata med dokumenterad metod är acceptabelt där primärdata inte är tillgänglig.
Glasets koldioxidavtryck: nyckeltal och intervall
Glasproduktionen är energikrävande: råvarorna (kiseldioxidsand, soda, kalksten och andra) måste smältas vid temperaturer på cirka 1 400–1 550°C, vilket kräver uthållig drift av ugnen vid hög temperatur. Koldioxidavtrycket från glasproduktion drivs främst av denna energiefterfrågan och av koldioxidintensiteten hos den använda energikällan.
Metrisk
Indikativt intervall
Nyckelvariabler
Energiintensitet för glassmältning
4–6 GJ per ton glas
Ugnstyp (regenerativ vs rekuperativ), skövlarhastighet, satssammansättning
Kolintensitet — naturgasugn
0,45–0,65 kg CO₂e per kg glas
Energimix, skärningsprocent, ugnseffektivitet
Kolintensitet — koltung energimix
0,70–1,10 kg CO₂e per kg glas
Högre kolintensitet av kol kontra naturgas
Produktionskol per 750 ml flaska (500 g)
0,25–0,40 kg CO₂e
Glasvikt, energikälla, skärhastighet
Kol från sjöfrakt (Kina till EU, per 500 g flaska)
Produktion + sjöfrakt; exkluderar distribution av sista milen
Dessa intervall är vägledande uppskattningar baserade på publicerade branschdata och genomsnittliga fraktutsläppsfaktorer. För ESG-rapporteringsändamål bör de behandlas som sekundära datariktmärken – användbara för initial avslöjande och som en känsla för primärdata, men inte som revisorverifierade primära siffror. Produktionsutbudet av kol är särskilt brett eftersom energikällans sammansättning varierar avsevärt mellan fabrikerna: en fabrik som huvudsakligen drivs med naturgas med hög tillförsel av skärkorn kommer att sitta i den nedre änden, medan en som använder ett koltungt rutnät med låg skärkorn kommer att närma sig den övre änden.
Vad en glasleverantör bör kunna tillhandahålla
Det finns en meningsfull skillnad mellan vad en glasfabrik kan producera och vad dess dokumentationssystem rutinmässigt fångar upp. Följande tabell särskiljer vad de flesta professionella B2B-glasfabriker kan tillhandahålla, vad vissa kan tillhandahålla med ytterligare ansträngning och vad få kinesiska glasfabriker för närvarande tillhandahåller.
Datapunkt
Tillgänglighet
Vad du ska begära
Årlig energiförbrukning (GJ eller kWh per ton glas)
De flesta anläggningar – interna register finns
Begäran som ett skriftligt utlåtande per producerat ton glas, för senast avslutade produktionsår
Fördelning av energikällor (% kol / gas / el / förnybar energi)
De flesta anläggningar — upphandlingsregister tillgängliga
Begäran som procentuell uppdelning; elnätsmixen bör referera till nationell eller provinsiell elnätsutsläppsfaktor
Användningsgrad för cullet (återvunnet glas) (%)
De flesta anläggningar — produktionsrekord
Begär årlig genomsnittlig culletprocent; notera om cullet är förkonsument, postkonsument eller en blandning
ISO 9001 kvalitetsledningscertifikat
De flesta professionella B2B-anläggningar
Begär aktuellt certifikat inklusive utfärdande organ och utgångsdatum
ISO 14001 miljöledningscertifikat
Vissa faciliteter
Begär om tillgängligt; inte universell i kinesisk glastillverkning men allt vanligare i exportorienterade fabriker
Leverantörs ESG-enkätsvar (CDP, EcoVadis, etc.)
Vissa exportinriktade anläggningar
Skicka ditt specifika frågeformulär och begär att fylla i; större fabriker med EU-kunder kan ha genomfört dessa tidigare
Miljöproduktdeklaration (EPD)
Mycket få kinesiska glasanläggningar för närvarande
Begäran — om den inte är tillgänglig, notera detta som en framtida inköpsövervägande; Europeiska glasfabriker är mer benägna att hålla nuvarande EPD
Tredjeparts verifierad Scope 1+2 utsläppsrapport
Väldigt få faciliteter
För närvarande sällsynt i den kinesiska glastillverkningssektorn; använda sekundär datametodik som alternativ
Den praktiska innebörden: för de flesta köpare som rapporterar Scope 3 under CSRD eller CDP för första gången, ger ett leverantörslevererat datapaket med energiintensitet, skärningshastighet och energikällas uppdelning – i kombination med publicerade emissionsfaktorer – en försvarbar och revisorsgodkänd Scope 3-uppskattning. Fullständiga EPD:er och tredjepartsverifierade fabriksutsläppsdata representerar en högre standard som leveranskedjan rör sig mot, men är ännu inte standard på de flesta kinesiska glasfabriker 2026.
Scope 3 Utsläpp: Där glasförpackningar passar
GHG Protocol Corporate Value Chain (Scope 3) Accounting and Reporting Standard definierar 15 kategorier av Scope 3-utsläpp. För varumärken som köper glasförpackningar är två kategorier direkt relevanta.
Kategori 1 – Inköpta varor och tjänster omfattar utsläppen i samband med produktionen av varor som köpts av det rapporterande företaget. Glasflaskor som kommer från en fabrik är köpta varor; deras koldioxidavtryck i produktionsstadiet (fabrikens Scope 1- och 2-utsläpp som kan tillskrivas produktionen av dina flaskor) tillhör ditt Scope 3-kategori 1-inventering. Detta beräknas som: kvantitet köpt glas (kg) × produktionens kolintensitet (kg CO₂e per kg glas) = Scope 3 Kategori 1-bidrag från glasförpackningar.
Kategori 4 — Uppströms transport och distribution omfattar frakt från leverantörens anläggning till köparens anläggning eller distributionscenter. Om köparen ordnar frakt (FOB-villkor) är transportutsläppen kategori 4 i köparens Scope 3. Om leverantören ordnar frakt (CIF- eller DDP-villkor) kan transportutsläppen fortfarande hänföras till köparens kategori 4-inventering enligt GHG-protokollet, även om datakällan skiljer sig åt. Sjöfraktsemissionsfaktorer från GLEC-ramverket, tillämpade på tonkm på den relevanta sträckan, är standardmetoden för denna beräkning.
För ESG-avslöjande, accepterar de flesta rapporteringsramverk sammanläggningen av kategori 1 och 4 till en enda 'uppströmsförpacknings koldioxidavtryck'-siffra, förutsatt att metodiken är dokumenterad och datakällorna citeras. EU:s regelverk för hållbarhet för förpackningar – inklusive hur återvinningsbarhet och återvunnet innehåll samverkar med koldioxidredovisning – tas upp i vår guide om återvinningsbara dryckesflaskor av glas och EU:s hållbarhetskrav.
EU CSRD och PPWR: Vad krävs 2026
CSRD och ESRS E1 klimatstandard
EU:s direktiv om företagshållbarhetsrapportering (Directive 2022/2464/EU, CSRD) trädde i kraft i januari 2023 och införde en gradvis obligatorisk hållbarhetsrapporteringsskyldighet för EU-företag. Enligt CSRD var stora företag som inte tidigare omfattats av direktivet om icke-finansiell rapportering skyldiga att börja rapportera enligt European Sustainability Reporting Standards (ESRS) från och med räkenskapsåret 2025, med de första rapporterna publicerade 2026. Noterade små och medelstora företag följer från räkenskapsåret 2026.
ESRS E1 (klimatförändringar) kräver att företag som omfattas avslöjar sina utsläpp av växthusgaser i Scope 1, 2 och 3, inklusive Scope 3 kategori 1 (köpta varor och tjänster). Glasförpackningar som köps in från externa leverantörer faller inom detta område. CSRD kräver inte förpackningsdata om koldioxid på individuell SKU-nivå för de initiala rapporteringscyklerna – det kräver aggregerad Scope 3-data med dokumenterad metodik. De underliggande datakvalitetskraven ökar dock över rapporteringscykler, och förväntningen att primärleverantörsdata stöder material Scope 3-kategorier är en ny revisors förväntning.
PPWR och kolkontexten för glas vs plast
EU:s förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR, förordning 2025/40) skiljer sig från CSRD genom att den reglerar förpackningarnas fysiska egenskaper och återvinningsbarhet snarare än avslöjande av kol. PPWR inför obligatoriska minimikrav för återvunnet innehåll för plastförpackningar (inklusive PET-dryckflaskor) från 2030, krav på märkning av återvunnet innehåll och återanvändbarhetsmål per kategori. Glas, som ett oändligt återvinningsbart material, är gynnsamt placerat under PPWR i förhållande till ny plast – och skyldigheterna med återvunnet innehåll som ökar PET-kostnaderna under PPWR har inte en direkt glasekvivalent.
För ESG-rapporteringsändamål matas PPWR-data (återvunnet innehåll i procent, återvinningsklassificeringar) in i miljökapitlet i en CSRD-rapport men är separat från GHG Protocol Scope 3-beräkningen. Varumärken bör dokumentera både: deras koldioxidavtryck för förpackningen (för ESRS E1) och deras förpackningsåtervinningsbarhet och status för återvunnet innehåll (för ESRS E5, cirkulär ekonomi).
Innehåll av återvunnet glas (kullet) och dess kolpåverkan
Cullet - återvunnet glas som smälts om som en del av partiet - är den primära hävstången för att minska kolintensiteten i glasproduktionen. Till skillnad från plast, som bryts ned genom återvinningscykler och kräver tillsats av jungfruligt material, kan glas återvinnas i oändlighet med full kvalitet. Kolfördelen fungerar genom två mekanismer: skärvor kräver mindre energi för att smälta än ny sats (lägre smältpunkt), och att använda skärvor ersätter jungfruliga råvaror som har sin egen kostnad för utvinning och bearbetning av kol.
Cullet procent
Ungefärlig energireduktion vs 0 % cullet
Ungefärlig CO₂e-minskning (produktionsstadium)
10% skär
~2–3 %
~2–4 %
30% skär
~6–9 %
~5–8 %
50% skär
~10–15 %
~9–13 %
70% skär
~14–20 %
~12–18 %
Europeiska glasfabriker – som drar nytta av välutvecklad infrastruktur för glasinsamling och höga återvinningsgrader efter konsument – arbetar vanligtvis med 60–80 % skärv. Kinesiska glasfabriker arbetar vanligtvis med lägre skräphastigheter (20–40 %) på grund av mindre utvecklade system för glasinsamling efter konsument, även om exportorienterade fabriker med EU-kunders krav i allt större utsträckning investerar i skräpförsörjning. När du efterfrågar skräpdata från en kinesisk leverantör, fråga specifikt om skräp är post-consumer (högsta ESG-värdet), pre-consumer (industriellt avfallsglas från produktion) eller en kombination, eftersom ESG-ramverk behandlar dessa på olika sätt.
Använda sekundära data när primärdata inte är tillgänglig
GHG Protocol Scope 3-standarden accepterar uttryckligen sekundära data – branschgenomsnittliga emissionsfaktorer som tillämpas på aktivitetsdata – när primära leverantörsdata inte är tillgängliga. För glasförpackningar används oftast två tillvägagångssätt i revisorsgranskade ESG-upplysningar.
Den utgiftsbaserade metoden multiplicerar de monetära utgifterna för glasförpackningar med en emissionsfaktor i kg CO₂e per utgifter i USD eller EUR. Detta är den minst exakta metoden men kräver inga leverantörsdata - bara dina inköpsuppgifter. Emissionsfaktorer för glasbehållare finns tillgängliga i UK Defra GHG Conversion Factors och US EPA:s Scope 3-utvärderingsverktyg. Den utgiftsbaserade metoden bör ersättas med den aktivitetsbaserade metoden så snart viktdata finns tillgänglig.
Den aktivitetsbaserade metoden multiplicerar mängden köpt glas (i kg) med en emissionsfaktor för glasproduktion (kg CO₂e per kg glas). Att använda publicerade sekundära emissionsfaktorer – till exempel från ecoinvent-databasen för tillverkning av containerglas – ger en betydligt mer exakt uppskattning än den utgiftsbaserade metoden. De viktigaste ingångarna är: totalvikt av glas som köps per år (från dina inköpsorder) och tillämplig emissionsfaktor för din leverantörs geografi och energimix. Om din leverantör kan ge uppdelningen av energikällan kan du välja en mer specifik emissionsfaktor än det generiska regionala genomsnittet, vilket förbättrar noggrannheten utan att kräva primära utsläppsdata.
Certifierings- och revisionslandskapet för miljödokumentation för glasleverantörer – inklusive hur ISO 9001, ISO 14001 och testrapporter från tredje part interagerar med ESG-upplysningskrav – behandlas i vår guide om glasflaska fabrikscertifieringar.
SCIP-databas: En separat men relaterad skyldighet
ECHA SCIP-databasen (Substances of Concern In articles as such or in complex objects — Products) är en separat EU-regleringsskyldighet från koldioxidrapportering, men tas ofta upp tillsammans med ESG-dataförfrågningar och är värd att ta upp här tydligt. EU-importörer av varor – inklusive glasflaskor – som innehåller ämnen på REACH SVHC-kandidatlistan över 0,1 % (vikt/vikt) måste lämna in information till SCIP-databasen enligt artikel 9 i ramdirektivet för avfall.
För standardsoda-lime glasflaskor utan SVHC-ämnen över 0,1 %-gränsen krävs ingen SCIP-inlämning av importören. Men om glaset innehåller dekorativa beläggningar, bläck eller ytbehandlingar som innehåller SVHC-kandidater, bör SCIP-anmälans skyldigheter bedömas. Din glasleverantör bör tillhandahålla en REACH SVHC-deklaration som bekräftar om produkten innehåller några ämnen på den aktuella kandidatlistan (253 ämnen i februari 2026); om deklarationen bekräftar att ingen SVHC överstiger tröskelvärdet, utlöses ingen SCIP-inlämning för själva glasartikeln.
SCIP är en skyldighet att dela information, inte en begränsning – det hindrar inte import eller försäljning av produkter som innehåller anmälningspliktiga ämnen, utan kräver att informationen skickas genom distributionskedjan och skickas till Echas databas. Det skiljer sig från REACH SVHC-deklarationen och hanteras vanligtvis på importörsnivå, inte på fabriksnivå.
Röda flaggor: Vad en leverantörs dataluckor signalerar
Inga energiförbrukningsdata tillgängliga alls
En fabrik som inte ens kan ge en uppskattning av energiförbrukningen per producerat ton glas mäter den antingen inte (vilket tyder på begränsad operativ datainfrastruktur) eller är ovillig att dela den (föreslår något om dessa siffror som den helst inte vill avslöja). Det är inte heller en bekväm position för en köpare med ESG-rapporteringsskyldighet. Energiövervakning är ett grundläggande operativt ledningsverktyg; dess frånvaro är inte ett litet datagap – det är en signal om leverantörens operativa mognad.
Skulpprocent anges utan specifikation
En leverantör som anger 'vi använder återvunnet glas' utan att kunna bekräfta procentandelen, källan (före- vs efterkonsument), eller hur siffran mäts, ger ett ESG-ej verifierbart påstående. För kolrapporteringsändamål kan ett icke verifierbart påstående om skärning inte användas för att minska produktionens kolintensitetssiffra i din Scope 3-beräkning – du använder som standard en noll-kulletemissionsfaktor, som kan överskatta ditt faktiska fotavtryck men är det enda försvarbara valet utan en dokumenterad skärprocent.
ISO 14001 inte hålls och inga planer på att söka det
ISO 14001 (Environmental Management Systems) är standardramverket för systematisk miljöledning vid en tillverkningsanläggning. Även om det inte är obligatoriskt, tyder dess frånvaro – särskilt i en fabrik med betydande EU-exportvolymer – på att miljöprestanda inte systematiskt mäts och hanteras. I takt med att CSRD-drivna leverantörers ESG-enkäter blir vanligare vid upphandling kommer ISO 14001 i allt högre grad att bli en baslinjeförväntning snarare än en differentiator.
Oförmåga att svara på en standardleverantörs ESG-enkät
CDP, EcoVadis och Science Based Targets-initiativet publicerar var och en leverantörsfrågeformulär som stora företag delar med sina leverantörer som en del av Scope 3-datainsamlingen. En leverantör som inte kan fylla i ett standardiserat CDP-försörjningskedja-frågeformulär – eller som behöver månader för att göra det – är sannolikt inte en pålitlig primär datakälla för ESG-avslöjande ändamål. Möjligheten att svara på strukturerade ESG-dataförfrågningar är nu en del av kompetensprofilen för en professionell B2B-leverantör till varumärken som omfattas av CSRD eller motsvarande upplysningsskyldighet.
Vanliga frågor
Vad händer om min glasleverantör inte kan tillhandahålla koldioxidavtrycksdata – vilka är mina alternativ?
Om din glasleverantör inte kan tillhandahålla primärenergi- eller utsläppsdata har du två praktiska alternativ för din ESG-upplysning. Den första är sekundära data: publicerade branschgenomsnittliga emissionsfaktorer för produktion av glasbehållare från databaser som ecoinvent, UK Defra GHG Conversion Factors eller US EPA:s Scope 3-beräkningsverktyg. Dessa ger en mindre korrekt men revisorsgodkänd uppskattning när primärdata inte är tillgänglig, förutsatt att metodiken är dokumenterad. Det andra alternativet är att behandla oförmågan att tillhandahålla data som ett leverantörsurvalskriterium i framtida upphandlingscykler – eftersom CSRD- och CDP-rapporteringsförväntningarna skärps under flera år, kommer leverantörer som inte kan stödja primära dataförfrågningar att bli alltmer missgynnade i upphandlingsbesluten för CSRD-täckta varumärken.
Finns det en standardmetod för att beräkna koldioxidutsläpp under livscykeln av glasflaskor?
Den internationellt erkända metoden är Life Cycle Assessment (LCA) utförd under ISO 14040 och ISO 14044, med koldioxidavtryck specifikt adresserat under ISO 14067. En miljöproduktdeklaration (EPD) dokumenterar ett verifierat LCA-resultat i ett standardiserat format. I praktiken kräver de flesta B2B-köpare inte en fullständig EPD från sina glasleverantörer för Scope 3-rapportering – GHG Protocol Scope 3-standarden accepterar aktivitetsdata (energiförbrukning per ton, culletprocent, energikällasfördelning) omräknat till CO₂e med hjälp av publicerade emissionsfaktorer. EPD:er är mest relevanta för kolmärkning på produktnivå, certifieringar av gröna byggnader eller specifika upphandlingspolicyer som kräver oberoende verifierade per produktdata.
Hur redovisar jag transportutsläpp från en kinesisk glasleverantör i min Scope 3-rapport?
Transportutsläpp från köpta varor faller under GHG Protocol Scope 3 Kategori 4 (Upstream Transportation and Distribution) när frakten arrangeras av leverantören, eller kan inkluderas under köparens logistikutsläpp när det ordnas av köparen. För sjöfrakt från Kina till EU- eller USA-destinationer tillhandahåller GLEC-ramverket emissionsfaktorer per fartygstyp och rutt. Stora containerfartyg på en linje mellan Kina och EU släpper ut cirka 10–16 g CO₂e per ton-km. Över en ~19 000 km havsväg mellan Kina och EU tillför detta cirka 0,09–0,15 kg CO₂e per kg transporterat gods – signifikant i förhållande till utsläppen från glasproduktion. Denna beräkning kräver: totalvikt av glas som skickas (från packlistor), ruttavstånd och lämplig fartygsutsläppsfaktor för din fraktklass.
Vad är en EPD och behöver jag en från min glasleverantör för att uppfylla ESG?
En miljöproduktdeklaration (EPD) är ett standardiserat, tredjepartsverifierat dokument som presenterar en produkts miljöpåverkan under hela livscykeln, beräknat enligt ISO 14040/14044 och publicerat i ett erkänt program som det internationella EPD-systemet. För de flesta ESG-rapportering enligt CSRD-, CDP- eller GHG Protocol Scope 3-standarder 2026 krävs inte en EPD från din glasleverantör – det är den primära datakällan av högsta kvalitet, men leverantörs-tillhandahållen aktivitetsdata är ett accepterat alternativ. EPD:er blir relevanta för koldioxidmärkningssystem på produktnivå, certifieringsprogram för gröna byggnader (som LEED eller BREEAM för förpackningar som används i certifierade byggnader) eller specifika policyer för detaljhandel eller varumärkesupphandling som kräver oberoende verifierade miljödata per produkt.
Berätta för oss vad din ESG-rapport behöver – vi berättar vad vi kan tillhandahålla
ESG-upplysningskraven skiljer sig åt beroende på ramverk, företagsstorlek och rapporteringsår. Vissa revisorer behöver data om primär energiintensitet; andra accepterar ett ifyllt leverantörsformulär; vissa kräver en deklaration om återvunnet innehåll och återvinningsbarhet för PPWR-anpassning. Innan du kan bedöma om din glasförpackningsleverantörs dataoutput är tillräcklig behöver du klarhet i vad din specifika rapporteringsskyldighet faktiskt kräver.
På HUIHE kan vi tillhandahålla följande för kvalificerade beställningar och pågående leveransförhållanden: årlig energiförbrukningsdata per ton producerat glas; kulletanvändningsprocent med källklassificering (för- eller efterkonsument); energikälla uppdelning för val av emissionsfaktor; ISO 9001-certifikat; EU-försäkran om överensstämmelse (förordning 1935/2004); REACH SVHC-deklaration (aktuell kandidatlista); och skriftliga svar på standardleverantörers ESG-enkäter inklusive CDP-försörjningskedjans moduler och CSRD-anpassade revisionsbegäranden.
Berätta för oss vilket ramverk du rapporterar under och vilka specifika datafält som gäller för ditt utlämnande. Vi bekräftar skriftligen vad vi kan tillhandahålla och i vilket format. Nå oss på vår (HUIHE PACK) förfrågningssida eller direkt på max@huihepackaging.com.
Referenser & vidare läsning
EU:s förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR), förordning 2025/40: EUR-Lex — Förordning 2025/40
Max har tillbringat över 15 år i skärningspunkten mellan design av spritflaskor och leverans av B2B-glasförpackningar, efter att ha arbetat direkt med destillerier, varumärkesägare och glastillverkare i Europa och Asien. Med djup kunskap om tillverkning av premiumspritflaskor – från formdesign och glasviktsspecifikationer till beläggnings- och förslutningskompatibilitet – tar Max med sig ett perspektiv på köparens sida grundat på verklig leveranskedja.
